denduktigaannika

 En lada en trilla och en släde. Jag vet att man ej får gråta över döda ting men detta -Det var inte roligt.
Denna snörika vinter tog knäcken på Klingbergs jättestora lada. Jag vet inte värdet på en lada men värdet på min lilla släde och trilla som kommer från min Farfars far i Lövåsen Hedesunda var väl mest av själslig typ.
Det var ena halvjistna gamla torparåkdon från början av förra seklet men för mig var dom värdefulla.
Jag hade efter många år äntligen lyckats bli ägare till dem. Och Tage min hyresvärd var snäll och lät mig ställa dem i ladan. Nu finns det bara en hög med timmerstockar, tegel och brädor och under allt detta står mina Åkdon.
 Naturligtvis stod dom på den sidan där den rasade ihop.

Nu funderar jag på att jag kanske kan få ut någon liten del av trillan kanske ett hjul och kanske någon vacker järndetalj från släden.. Så här såg dom ut , delar av...


På Tisdag då jag är ledig skulle det bli riktigt varmt. Då tänkte jag ta och putsa fönstren och ta bort Adventsstakarna.-Jasså du tyckte det var på tiden! -alltid stör det någon....
Men visst är stakarna fina! Från Madame Nyberg de var så fina så jag iddes ej ta undan dem efter Jul.

Fridens Liljor!